I det följande ges en kort presentation av 1999 års provfiske i Åsnen. Förutom det sammanvägda resultatet för hela sjön redovisas sammanfattningen över resultat från respek-tive delområde av sjön. Provfiskerapporten i sin helhet finns som bilaga till denna plan.
Utförande
Åsnen provfiskades 1999-07-26 – 1999-08-13 med totalt 104 stycken bottensatta översiktsnät. Sjön delades upp i sex delområden (stationer): Skatelövfjorden, Julöfjorden, Horgefjorden, Kolsvatten, Kalvsviksfjorden och Jätafjorden. Inom varje delområde fiskades med 8 st bottennät per befintlig djupzon. Totalt sattes 48 st bottennät inom djupzon < 3 m, 32 st inom djupzon 3 – 5,9 m och 24 st inom djupzon 6 – 11,9 m. Bottennäten placerades på miljöer som var representativa för delområdet. Vid nätläggningen användes ekolod för att kartlägga sjöns djupförhållanden.
Arter och sammansättning
Vid provfisket i Åsnen erhölls 14 st fiskarter: mört, abborre, gädda, gös, gärs, braxen, björkna, benlöja, sarv, sutare, sandkrypare, nors, siklöja och sik. Den andel som respektive art upptog av totalfångsten såväl i vikt som i antal framgår av cirkeldiagrammen.
Individmässigt dominerades fångsten av abborre. Därefter var mört (32 %), björkna (ca 12 %) och gärs ca (9 %) de mest frekventa arterna. Övriga fiskarter utgjorde tillsammans knappt 7 % av det antal fiskar som fångades. Störst andel bland dessa hade benlöja med ca 3 %.
Fångstvikten dominerades av mört vars andel uppgick till ca 36 %. Därefter följde abborre (ca 26 %) och björkna (20 %). Viktinslaget från övriga arter i fångsten var sammantaget drygt 17 % där andelen braxen med 6 % var störst.
Sammantaget dominerade karpfisken (mört, björkna, benlöja mfl.) över rovfisken (abborre, gös etc.) i Åsnen. I vikt utgjordes 65 % av den erhållna fiskbiomassan av karpfiskar.
Hela Åsnen – Sammanfattning
Något heltäckande provfiske med den standardiserade metodik som användes 1999 har aldrig tidigare utförts i Åsnen. Undersökningar med en annan typ av standardnät utfördes i Åsnen vid tre tillfällen under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet.
Vid 1999 års provfiske i Åsnen fångades totalt sett 14 stycken fiskarter. Vid de äldre undersökningarna påträffades dessutom lake och id. Förklaringen till att lake saknades 1999 är att fisket, till skillnad mot 1970-talet, utfördes sommartid då fångst av denna kallvattensart är sällsynt. Studier har visat att lake är en fiskart som blir underrepresenterad vid standardiserade provfisken av modernt snitt. Vad beträffar id så konstaterades det vid de äldre under-sökningarna att var denna fiskart mycket glest förekommande i sjön.
Provfisket visade att fisksamhället i Åsnen dominerades av karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.). Störst övertag hade karpfisken i vikt där 65 % av fångstens fiskbiomassa i hela sjön utgjordes av dessa fiskslag. Detta indikerar måttligt näringsrika förhållanden i sjön då karpfiskar gynnas av näringsrika miljöer. Skatelövfjorden var det delområde där karpfisken hade störst andel av fiskbiomassan (75 %). Lägst andel erhölls i Julöfjorden och Kolsvatten (60 %).
Undersökningar under 1970-talet gav karpfisken (inkl. gärs) följande andelar av fiskbio-massan; 1971 (73 %), 1976 (65 %) och 1979 (70 %).
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Åsnens fisksamhälle var utifrån 1999 års provfiske abborre, mört, björkna och gärs. Vid 1979 års undersökning dominerades fångsten av gädda, abborre, mört, braxen och björkna. Det kan konstateras att braxen har minskat i sjön. Gäddans dominans 1979 har en naturlig förklaring i att provfisket utfördes under hösten då, jämfört med sommaren, betydligt mer gädda fångas.
Abborre var individmässigt den art som dominerade i Åsnen. Jämfört med referens-materialet var beståndet av abborre rikligt. Fångstvikten var dock mer normal och medelstorleken får betecknas som låg. Längdfördelningen dominerades av årsungar och förekomsten av grov abborre var gles. Som helhet får Åsnens bestånd av abborre betecknas som småvuxet. Konkurrensen både inom arten och med sjöns övriga fiskarter om tillgängliga födoresurser är sannolikt hård. Skatelövfjorden var det delområde som hade det individrikaste abborrbeståndet och glesast var det i Horgefjorden. Medelstorleken hos abborren var lägst i Horgefjorden och högst i Jätafjorden.
Gös påträffades framförallt på djup 3 – 6 m. Åsnens gösbestånd får betecknas som måttligt individrikt. Individmässigt var medelfångsten hög jämfört med referensmaterialen. Fångst-vikten var dock mycket låg. Medelstorleken hos gösen var även den mycket låg och huvuddelen av fångsten bestod av årsungar. Övrig gös var uppskattningsvis 3 – 5 år gamla. Anmärkningsvärt var att stor gös uteblev vid provfisket. Den största gös som fångades var 37 cm och vägde 440 g. Kolsvatten och Julöfjoden var det delområde som hade det individrikaste gösbeståndet och glesast var det i Kalvsviksfjorden. Medelstorleken hos gösen var lägst i Jätafjorden och högst i Julöfjorden.
Gädda fångades i ringa omfattning vid 1999 års provfiske. Endast fyra gäddor erhölls vilka påträffades i Kolsvatten, Kalvsviksfjorden och Jätafjorden. Medelfångsten var följaktligen låg jämfört med referensmaterialen. Beståndet får utifrån detta betraktas som glest. Man skall dock ha klart för sig att det är allmänt vedertaget att gädda är en fiskart som blir under-representerad vid provfisken då de rör på sig lite under sommaren.
Gärs tillhörde de mer frekventa arterna i Åsnen. Jämfört med referensmaterialet får beståndet klassas som individrikt. Gärsen medelstorleken var tämligen normal och både yngre och äldre individer erhölls. Julöfjoden var det delområde som hade det individrikaste beståndet av gärs och glesast var det i Horgefjorden. Medelstorleken hos gärsen var lägst i Skatelövfjorden och högst i Horgefjorden.
Mört var efter abborre var mest talrik i Åsnen. Beståndet av mört får klassas som mycket rikligt. Medelfångsten var mycket hög vid en jämförelse med referensmaterialen. Medel-storleken som erhölls hos mörten var något låg. Fjolårskullen var stor men huvuddelen av de erhållna individerna var ansamlade mellan 11 och 17 cm vilket gav ett intryck av dålig tillväxt hos mörten. Detta sannolikt som en följd av en hård konkurrens om sjöns födoresurser. Skatelövfjorden var det delområde som hade det individrikaste beståndet av mört och glesast var det i Horgefjorden. Medelstorleken hos mörten var lägst i Kolsvatten och högst i Horgefjorden.
Braxen förekom sparsamt i Åsnen. Beståndet får betecknas som glest vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos braxen var låg men längdfördelningen uppvisade en god spridning på yngre och äldre årskullar. Beståndet var individrikast i Skatelövfjorden och glesast i Julöfjorden och Kolsvatten. Medelstorleken hos braxen var lägst i Julöfjorden och högst i Jätafjorden.
Björkna var den tredje talrikaste arten i Åsnen. Beståndet får betecknas som mycket rikligt och medelfångsten var mycket hög i förhållande till tillgängligt referensmaterial. Medelstorleken hos arten var normal och förekomsten av ett flertal årskullar visade på ett livskraftigt och reproducerande bestånd. Kolsvatten var det delområde som hade det individrikaste beståndet av björkna och glesast var det i Horgefjorden. Medelstorleken hos björknan var lägst i Kolsvatten och högst i Jätafjorden.
Benlöja förekom måttligt i Åsnen. Beståndet får klassas som ganska ordinärt och medel-fångsten var något hög jämfört med referensmaterialen. Medelstorleken hos benlöjan var jämförelsevis låg och merparten av individerna var mellan 10 och 15 cm. Skatelövfjorden var det delområde som hade det individrikaste beståndet av benlöja och glesast var det i Kolsvatten. Medelstorleken hos benlöjan var lägst i Kolsvatten och högst i Jätafjorden.
Sarv och sutare förekom mycket sparsamt i 
Åsnen. Totalt erhölls fyra sarvar och två sutare. Sarv påträffades i Skatelövfjorden, Horgefjorden, Kalvsviksfjorden och Jätafjorden. Sutare återfanns Horgefjorden och Kolsvatten. Medelfångsten var låg jämfört med 
referensmaterialen och bestånden får följaktligen betraktas som mycket glesa. Nämnas bör att båda arterna är mycket starkt knutna till grunda och vegetationsrika delar av en sjö.
Sandkrypare är en mycket sällsynt fiskart som i vårt land har ett av sina viktigaste utbred-ningsområden i Mörrumsåns vattensystem. Arten är allmän i Åsnen och fångades inom samtliga delområden med undantag av Horgefjorden. Julöfjorden var det delområde som hade det individrikaste beståndet av sandkrypare och glesast var det i Skatelövfjorden. Medelstorleken hos sandkryparen var lägst i Skatelövfjorden och högst i Kalvsviksfjorden.
Nors är en fiskart som före 1999 års provfiske var okänd i Åsnen. Norsen härrör sannolikt från utsättningar i den uppströms liggande Helgasjön. Nors påträffades endast i Kolsvatten och Julöfjorden. Medelfångsten var klart högst i Kolsvatten. Jämfört med referensmaterialen får sjöns bestånd av nors får klassas som måttligt individrikt. Medelstorleken hos norsen var tämligen normal.
Sik var glest förekommande i Åsnen. Totalt fångades fyra individer och beståndet får klassas som svagt. Sik påträffades endast i Julöfjorden, Kalvaviksfjorden och Jätafjorden. Då siken är en kallvattensart var det naturligt att siken erhölls inom dessa delområden vilka härbärgerar Åsnens djupaste områden.
Siklöja erhölls vid provfisket endast i Jätafjorden och Kalvsviksfjorden. Endast sex individer påträffades av denna pelagiska art. Medelfångsten i Åsnen var låg jämfört med referens-materialet och beståndet får betecknas som svagt. Medelstorleken var normal och individer från olika årskullar fångades. Även siklöjan är en kallvattensart vilket förklarar att den erhölls i östra delarna av sjön.
Då någon insats med pelagiska översiktsnät av praktiska skäl inte ingick i 1999 års provfiske erhölls inte en helt rättvis bild av sjöns bestånd av nors, siklöja och sik då dessa arter i huvudsak uppehåller sig i sjöns fria vattenmassor. Bottennäten ger dock en klar indikation på bestådsstorleken hos dessa fiskarter.
Den medelfångst per bottennät som erhölls för hela Åsnen vid provfisket 1999 var 2,248 kg och 111,4 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i sjön vilket kan jämföras med andra sjöar.
Medelfångsten i Åsnen var mycket hög jämfört med samtliga de nationella och regionala referensmaterialen.
Som helhet var fisksamhället i Åsnen artrikt, mycket individrikt och fiskbiomassan i sjön mycket hög. Flera arter uppvisade dock småvuxna bestånd vilket är en naturlig följd av den hårda konkurrens om födoresurserna som råder i sjön.
Skatelövfjorden – sammanfattning
Skatelövfjorden har aldrig tidigare provfiskats med den metodik som användes 1999. Undersökningar med en annan typ av standardnät utfördes i Åsnen och Skatelövfjorden under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet. De äldre provfiskena kommenteras i denna rapport under det avsnitt som sammanfattar provfiskeresultatet för hela Åsnen.
Vid 1999 års provfiske i Skatelövfjorden erhölls 9 stycken fiskarter. I hela Åsnen påträffades totalt sett 14 stycken fiskarter. Artantalet var lägst i Skatelövfjorden och Horgefjorden. De arter som saknades i Skatelövfjorden var nors, sik, siklöja, sutare och gädda. Då Skatelövs-fjorden är en mycket grund del av sjön var det naturligt att nors, siklöja och sik uteblev. Samtliga dessa är kallvattensfiskar och uppehåller sig i de fria vattenmassorna (pelagialen) vilket kräver djupare vatten för att de skall trivas. Att sutare saknades i Skatelövfjorden var sannolikt en effekt av slumpen men också en indikation på att beståndet inte är särskilt stort i sjön. Avsaknaden av gädda var mer förvånande. Det skall dock klargöras att gäddfångsten generellt sett är liten vid provfisken. Arten blir underrepresenterad vid provfisken beroende på att rörligheten hos gädda är ringa under sommarperioden. Bytesfisken är desto aktivare och gäddan kan lurpassande stå och invänta sina byten. I sammanhanget kan nämnas att det vid ett begränsat provfiske i Skatelövfjorden i samband med en kurs hösten 1999 fångades förhåll-andevis rikligt med gädda.
Provfisket visade att fisksamhället i Skatelövfjorden dominerades av karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.) Särskilt påtaglig var dominansen i vikt där drygt 75 % av fiskbiomassan utgjordes av karpfisk. Detta indikerar näringsrika förhållanden i detta område av sjön då karpfiskar gynnas av näringsrika miljöer.
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Skatelövfjordens fisksamhälle var abborre, mört, björkna och benlöja.
Abborre var individmässigt Skatelövfjordens mest dominerande fiskart. Jämfört med referensmaterialet får beståndet betraktas som mycket individrikt. Skatelövfjorden hade också det individrikaste abborrbeståndet av de delområden som undersöktes i Åsnen. Den längdfördelning och medelvikt som erhölls vid provfisket visade att Skatelövfjorden hyser ett mycket småvuxet bestånd av abborre utan inslag av särskilt grova individer. Konkurrensen både med karpfisken och inom den egna arten om fjordens födoresurser är sannolikt hård.
Gös förekom tämligen rikligt i Skatelövfjorden. Beståndet var individrikt jämfört med referensmaterialen. Både fångstvikten och medelstorleken var emellertid låg. Längd-fördelningen visade att det, med undantag av en individ som uppskattningsvis var 4-5 år gammal, enbart var årsungar som fångades. Ett flertal årskullar saknades med andra ord. Detta tyder på att rekryteringen varit mycket dålig de senaste åren.
Gärs tillhörde inte de mer frekventa arterna i Skatelövfjordens fångst. Jämfört med referensmaterialet får beståndet ändå klassas som individrikt. Medelstorleken hos gärsen var låg och för övrigt lägst bland de provfiskade delområdena.
Mört var efter abborre den art som var mest frekvent i fångsten. Beståndet av mört i Skatelövfjorden får klassas som mycket rikligt. Skatelövfjorden var det delområde av Åsnen som hade högst medelfångst av mört. Medelfångsten var mycket hög vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken som erhölls hos mörten vid provfisken var ganska normal. Det faktum att merparten av individerna som erhölls vid fisket var samlad kring 15 cm och att större individer förekom glest indikerar att tillväxten hos mörten är dålig. Sannolikt leder en hård konkurrens om sjöns födotillgång till en ansamling av småmört i dessa storlekar.
Braxen förekom måttligt i Skatelövfjorden. Trots detta var Skatelövfjorden det delområde av Åsnen som hade rikligast braxenförekomst. Beståndet får betecknas som tämligen normalstort vid en jämförelse med referensmaterialen. Fångstvikten och medelstorleken hos braxen var något låg. Längdfördelningen uppvisade individer från ett flertal årsklasser.
Björkna var tillsammans med benlöja den tredje individrikaste arten i Skatelövfjorden. Beståndet får betecknas som mycket rikligt och medelfångsten var mycket hög i förhållande till tillgängligt referensmaterial. Medelstorleken hos arten var normal och förekomsten av ett flertal årskullar visade på ett livskraftigt och reproducerande bestånd.
Benlöja förekom mycket rikligt i Skatelövfjorden som var det delområde av Åsnen med i särklass störst medelfångst av arten. Beståndet får klassas som mycket rikligt. Medelfångsten var mycket hög jämfört med referensmaterialen. Medelstorleken hos benlöjan var jämförelse-vis låg.
Sarv förekom sparsamt och endast en individ erhölls i Skatelövfjorden. Medelfångsten var låg jämfört med referensmaterialen och beståndet får följdaktligen betraktas som mycket glest.
Sandkrypare är en mycket sällsynt fiskart som i vårt land nästan uteslutande förekommer i Mörrumsåns vattensystem. Endast en sandkrypare fångades i Skatelövfjorden som var det delområde av Åsnen där medelfångsten av arten var lägst.
Den medelfångst per bottennät som erhölls vid provfisket i Skatelövfjorden 1999 var 2,993 kg och 154,1 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i fjorden vilket kan jämföras med andra sjöar.
Medelfångsten i Skatelövfjorden var högst i antal individer och näst högst i vikt bland de provfiskade delområdena i Åsnen.
Medelfångsten i Skatelövfjorden var vidare mycket hög jämfört med samtliga de nationella och regionala referensmaterialen.
Som helhet var fisksamhället i Skatelövfjorden mycket individrikt och fiskbiomassan i fjorden mycket hög.
Julöfjorden – sammanfattning
Julöfjorden har aldrig tidigare provfiskats med den standardiserade metodik som användes 1999. Undersökningar med en annan typ av standardnät utfördes i Åsnen och Julöfjorden under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet. De äldre provfiskena kommenteras i denna rapport under det avsnitt som sammanfattar provfiskeresultatet för hela Åsnen.
Vid 1999 års provfiske i Julöfjorden erhölls 10 stycken fiskarter. En kräftbiten fisk noterades. I hela Åsnen påträffades totalt sett 14 stycken fiskarter. De arter som saknades i Julöfjorden var sutare, sarv, gädda och siklöja. Att sutare och sarv saknades var sannolikt en effekt av slumpen men också en indikation att bestånden av dessa arter inte är särskilt stora i sjön. Båda är starkt knutna till grunda, vegetationsrika områden. Miljöer som det generellt inte råder brist på i Åsnen. Siklöja påträffades endast i sjöns östra del där framförallt Kalvsviksfjorden erbjuder djupområden för denna kallvattensart. Avsaknaden av gädda var mer förvånande. Det skall dock klargöras att gäddfångsten generellt sett är liten vid provfisken. Arten blir underrepresenterad vid provfisken beroende på att dess rörlighet är ringa under sommar-perioden. Bytesfisken är desto aktivare och gäddan kan lurpassande stå och invänta sina byten.
Provfisket visade att fisksamhället i Julöfjorden dominerades av karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.). Dominansen var dock inte så påtaglig som i den grunda Skatelövfjorden. Störst övertag hade karpfisken i vikt där 60 % av fångstens fiskbiomassa utgjordes av dessa fiskslag. Detta indikerar måttligt näringsrika förhållanden i detta område av sjön då karpfiskar gynnas av näringsrika miljöer.
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Julöfjordens fisksamhälle var abborre, mört, björkna och gärs.
Abborre var tillsammans med mört den fiskart som individmässigt var mest dominerande i Julöfjorden. Jämfört med referensmaterialet får beståndet betraktas som mycket individrikt. Fångstvikten var emellertid något låg. Medelstorleken och den längdfördelning som erhölls vid provfisket visade också att Julöfjorden hyser ett småvuxet bestånd av abborre. Konkurrensen både inom den egna arten och med andra arter om födoresurserna i det fiskrika vattenområdet är sannolikt hård.
Gös förekom tämligen rikligt i Julöfjorden. Medelfångsten var bara högre i Kolsvatten. Beståndet var individrikt jämfört med referensmaterialen men biomassan något låg. Medelstorleken var också låg. Längdfördelningen visade att både års- och fjolårsungar fångades. Övrig gös bestod individer från uppskattningsvis 1994 – 1996 års kullar.
Gärs tillhörde de mer frekventa arterna i Julöfjordens fångst. Medelfångsten här var också högst bland samtliga delområden i Åsnen. Jämfört med referensmaterialet var beståndet individrikt. Gärsen medelstorleken var tämligen normal och både yngre och äldre individer erhölls.
Mört var tillsammans abborre den art som var mest frekvent i fångsten. Beståndet av mört i Julöfjorden får klassas som mycket rikligt. Medelfångsten var mycket hög vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken som erhölls hos mörten vid provfisken var något låg. Vilket främst förklaras av att kullen av fjolårsungar var mycket stor. Det faktum att merparten av individerna som erhölls vid fisket var samlad kring 15 cm och att större individer förekom glest indikerar emellertid att tillväxten hos mörten är dålig. Sannolikt leder en hård kon-kurrens om sjöns födotillgång till en ansamling av småmört i dessa storlekar.
Braxen förekom glest i Julöfjorden och var tillsammans med Kolsvatten det område i Åsnen med lägst medelfångst av braxen. Beståndet får betecknas som glest även vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos braxen var låg och främst yngre individer ingick i fångsten.
Björkna var den tredje individrikaste arten i Julöfjorden. Beståndet får betecknas som mycket rikligt och medelfångsten var mycket hög i förhållande till tillgängligt referensmaterial. Medelstorleken hos arten var normal och förekomsten av ett flertal årskullar visade på ett livskraftigt och reproducerande bestånd.
Benlöja förekom rikligt Julöfjorden och merparten uppehöll sig på djup under 3 m Beståndet får klassas som rikligt. Medelfångsten var hög jämfört med referensmaterialen. Medel-storleken hos benlöjan var jämförelsevis låg.
Sandkrypare är en mycket sällsynt fiskart som i vårt land nästan uteslutande förekommer i Mörrumsåns vattensystem. Förekomsten i Julöfjorden var jämförelsevis riklig. Inom denna del av Åsnen erhölls den högsta medelfångsten av denna art. Individer av olika ålder återfanns i fångsten.
Nors är en fiskart som före 1999 års provfiske inte var känd i sjön. Norsen härrör sannolikt från utsättningar i den uppströms liggande Helgasjön. Nors påträffades endast i Julöfjorden och Kolsvatten. Medelfångsten var högst i Kolsvatten. Beståndet i Julöfjorden får klassas som måttligt och medelstorleken hos arten var tämligen normal.
Sik var glest förekommande i Julöfjorden. Endast en individ fångades och beståndet får klassas som svagt.
Den medelfångst per bottennät som erhölls vid provfisket i Julöfjorden 1999 var 2,132 kg och 114,3 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i fjorden vilket kan jämföras med andra sjöar.
Medelfångsten i Julöfjorden var den tredje högsta bland de provfiskade delområdena i Åsnen.
Horgefjorden – sammanfattning
Horgefjorden har aldrig tidigare provfiskats med den standardiserade metodik som användes 1999. Undersökningar med en annan typ av standardnät utfördes i Åsnen och Horgefjorden under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet. De äldre provfiskena kommenteras i denna rapport under det avsnitt som sammanfattar provfiskeresultatet för hela Åsnen.
Vid 1999 års provfiske i Horgefjorden erhölls 9 stycken fiskarter. I hela Åsnen påträffades totalt sett 14 stycken fiskarter. Artantalet var lägst i Horgefjorden och Skatelövfjorden. De arter som saknades i Horgefjorden var nors, sik, siklöja, sandkrypare och gädda. Då Horgefjorden är en mycket grund del av sjön var det naturligt att nors, siklöja och sik uteblev. Samtliga dessa är kallvattensfiskar och uppehåller sig i de fria vattenmassorna (pelagialen) vilket kräver djupare vatten för att de skall trivas. Frånvaron av sandkrypare var sannolikt en effekt av slumpen men också en indikation att beståndet inte är särskilt stort i denna del av sjön. Avsaknaden av gädda var mer förvånande. Det skall dock klargöras att gäddfångsten generellt sett är liten vid provfisken. Arten blir underrepresenterad vid provfisken beroende på att den rör sig lite under sommarperioden. Bytesfisken är desto aktivare och gäddan kan lurpassande stå och invänta sina byten.
Provfisket visade att fisksamhället i Horgefjorden totalt sett var ganska balanserat mellan karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.) och rovfiskar (abborre, gös). Dock utgjordes 70 % av fiskbiomassan av karpfisk. Detta indikerar måttligt näringsrika förhållanden i detta område av sjön.
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Horgefjordens fisksamhälle var abborre, mört, björkna, braxen och gärs.
Abborre var individmässigt Horgefjordens klart dominerande fiskart. Jämfört med referensmaterialet får beståndet betraktas som mycket individrikt. I ett Åsnenperspektiv var emellertid Horgefjorden det delområde som hade det individglesaste abborrbeståndet. Den längdfördelning och medelvikt som erhölls vid provfisket visade att Horgefjorden hyser ett mycket småvuxet bestånd av abborre. Medelstorleken var för övrigt lägst bland de undersökta delområdena. Delvis var detta en effekt av att inslaget av årsungar var stort. Förekomsten av grova individer var dock ringa. Konkurrensen både med karpfisken och inom den egna arten om fjordens födoresurser är sannolikt hård.
Gös förekom mycket glest i Horgefjorden och endast en individ fångades. Beståndet var följaktligen individfattigt jämfört med referensmaterialen. Den gös som fångades var uppskattningsvis 3 år gammal.
Gärs förekom måttligt i Horgefjorden som var det delområde i Åsnen med lägst medelfångst av arten. Jämfört med referensmaterialet får beståndet ändå klassas som måttligt individrikt. Medelstorleken hos gärsen var hög och för övrigt högst bland de provfiskade delområdena.
Mört var efter abborre den art som var mest frekvent i fångsten. Beståndet av mört i Horgefjorden får dock klassas som måttligt. Horgefjorden var det delområde av Åsnen som hade lägst medelfångst av mört. Vid en jämförelse med referensmaterialen var beståndet ganska ordinärt. Medelstorleken som erhölls hos mörten vid provfisken var ganska hög och för övrigt högst bland Åsnens delområden. Längdfördelningen uppvisade dock en god spridning på olika årsklasser.
Braxen förekom tämligen glest i Horgefjorden. Beståndet får betecknas som något individ-fattigt vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos braxen var något låg. Längdfördelningen uppvisade individer från ett flertal årsklasser.
Björkna förekom glest i Horgefjorden som var det delområde i Åsnen där den lägsta medelfångsten av arten erhölls. Jämfört med referensmaterialen får beståndet karaktäriseras som något svagt. Medelstorleken hos arten var hög och endast äldre årskullar var representerade i fångsten.
Benlöja förekom tämligen glest i Horgefjorden som var det delområde av Åsnen med näst lägst medelfångst av arten. Beståndet får klassas som något svagt. Medelfångsten var totalt sett något låg jämfört med referensmaterialen. Medelstorleken hos benlöjan var normal.
Sarv och sutare förekom sparsamt och endast en individ av vardera art erhölls i Horgefjorden. Medelfångsten var låg jämfört med referensmaterialen och bestånden får följdaktligen betraktas som mycket glesa.
Den medelfångst per bottennät som erhölls vid provfisket i Horgefjorden 1999 var 1,444 kg och 65,9 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i fjorden vilket kan jämföras med andra sjöar.
Medelfångsten i Horgefjorden var klart lägst bland de provfiskade delområdena i Åsnen.
Medelfångsten i Horgefjorden var vidare individmässigt hög jämfört med alla nationella och regionala referensmaterialen medan fångstvikten totalt sett var tämligen i nivå med desamma.
Som helhet var fisksamhället i Horgefjorden individrikt och fiskbiomassan i fjorden måttligt hög. Mot bakgrund av att fjorden är mycket grund och fisksamhällets storlek i övriga delar i Åsnen, var det anmärkningsvärt att fångstens storlek var så avsevärt mindre i Horgefjorden. En förklaring kan vara de höga vattentemperaturer (> 24 °C) som uppmättes i den grunda fjorden vid undersökningstillfället vilket kan ha påverkat fiskens beteende och aktivitet. En annan att fjordens fiskbestånd i viss utsträckning är påverkat av försurning. Vattenprovtagningar de senaste fem år visar på svag alkalinitet i Horgefjorden.
Kolsvatten – sammanfattning
Kolsvatten har aldrig tidigare provfiskats med den standardiserade metodik som användes 1999. Undersökningar med en annan typ av standardnät utfördes i Åsnen och Kolsvatten under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet. De äldre provfiskena kommenteras i denna rapport under det avsnitt som sammanfattar provfiskeresultatet för hela Åsnen.
Vid 1999 års provfiske i Kolsvatten erhölls 11 stycken fiskarter. En kräftbiten fisk noterades. I hela Åsnen påträffades totalt sett 14 stycken fiskarter. De arter som saknades i Kolsvatten var sarv, sik och siklöja. Att sarv saknades var sannolikt en effekt av slumpen men också en indikation att beståndet av denna art inte är särskilt stort i sjön. Sarven är starkt knuten till grunda, vegetationsrika områden. Miljöer som det generellt inte råder brist på i Åsnen. Siklöja påträffades endast i sjöns östra del där framförallt Kalvsviksfjorden erbjuder djupområden för denna kallvattensart. I denna del återfanns också merparten av de få sikar som fångades i Åsnen vid provfisket.
Provfisket visade att fisksamhället i Kolsvatten dominerades av karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.). Dominansen var dock inte så påtaglig som i exempelvis den grunda Skatelövfjorden. Störst övertag hade karpfisken i vikt där 60 % av fångstens fiskbiomassa utgjordes av dessa fiskslag. Detta indikerar måttligt näringsrika förhållanden i detta område av sjön då karpfiskar gynnas av näringsrika miljöer.
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Kolsvattens fisksamhälle var abborre, mört, och björkna.
Abborre var tillsammans med mört den fiskart som individmässigt var mest dominerande i Kolsvatten. Jämfört med referensmaterialet får beståndet betraktas som mycket individrikt. Fångstvikten var emellertid något låg och en bidragande orsak till detta var att fångsten dominerades av årsungar. Medelstorleken och den längdfördelning som erhölls vid provfisket visade också att Kolsvatten hyser ett tämligen småvuxet bestånd av abborre. Enstaka mycket grov abborre erhölls dock. Konkurrensen både inom den egna arten och med andra arter om födoresurserna i det fiskrika vattenområdet är sannolikt hård.
Gös förekom tämligen rikligt i Kolsvatten som hade den högsta medelfångsten av gös bland samtliga delområden. Beståndet var individrikt jämfört med referensmaterialen men bio-massan låg. Medelstorleken hos gösen var också mycket låg. Längdfördelningen visade också en dominans av årsungar. Övrig gös bestod huvudsakligen av fjolårsungar samt enstaka individer uppskattningsvis födda 1996 – 1997.
Gädda förekom ganska sparsamt i Kolsvatten som trots detta var det delområde i Åsnen där flest gäddor fångades. Jämfört med referensmaterialen var beståndet något individfattigt. Fångstvikten var dock normal och det var för provfiskesammanhang ganska stora gäddor som erhölls.
Gärs var fjärde mest frekventa fiskart i Kolsvattens fångst. Jämfört med referensmaterialet var beståndet individrikt. Gärsen medelstorleken var något hög men längdfördelningen innehöll både yngre och äldre individer.
Mört var tillsammans abborre den art som var mest frekvent i fångsten. Beståndet av mört i Kolsvatten får klassas som mycket rikligt. Medelfångsten var mycket hög vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken som erhölls hos mörten vid provfisken var låg. Vilket främst förklaras av att kullen av fjolårsungar var mycket stor. Det faktum att merparten av individerna som erhölls vid fisket var samlad kring 10 – 17 cm och att större individer förekom glest indikerar emellertid att tillväxten hos mörten är dålig. Sannolikt leder en hård konkurrens om sjöns födotillgång till en ansamling av småmört i dessa storlekar.
Braxen förekom glest i Kolsvatten och var tillsammans med Julöfjorden det område i Åsnen med lägst medelfångst av braxen. Beståndet får betecknas som svagt även vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos braxen var normal och främst äldre individer ingick i fångsten.
Björkna var den tredje individrikaste arten i Kolsvatten som för övrigt var det delområde i Åsnen där medelfångsten av arten var högst. Beståndet får betecknas som mycket rikligt och medelfångsten var mycket hög i förhållande till tillgängligt referensmaterial. Medelstorleken hos arten var något låg. Längdfördelningen visade upp individer från ett flertal årskullar.
Benlöja förekom tämligen sparsamt i Kolsvatten. Medelfångsten var lägst bland samtliga delområden. Beståndet får klassas som något glest vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos benlöjan var jämförelsevis låg.
Sandkrypare är en mycket sällsynt fiskart som i vårt land nästan uteslutande förekommer i Mörrumsåns vattensystem. Förekomsten i Kolsvatten var jämförelsevis måttlig och individer av olika ålder återfanns i fångsten.
Nors är en fiskart som före 1999 års provfiske var okänd i Åsnen. Norsen härrör sannolikt från utsättningar i den uppströms liggande Helgasjön. Nors påträffades endast i Kolsvatten och Julöfjorden. Medelfångsten var klart högst i Kolsvatten. Jämfört med referensmaterialen får beståndet i Kolsvatten får klassas som mycket rikligt. Medelstorleken hos norsen var tämligen normal.
Sutare var glest förekommande i Kolsvatten. Endast en individ fångades och beståndet får klassas som svagt.
Den medelfångst per bottennät som erhölls vid provfisket i Kolsvatten 1999 var 2,016 kg och 127,2 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i delområdet vilket kan jämföras med andra sjöar.
Medelfångsten i Kolsvatten var individmässigt den näst högst bland de provfiskade del-områdena i Åsnen.
Medelfångsten i Kolsvatten var vidare mycket hög jämfört med samtliga de nationella och regionala referensmaterialen.
Som helhet var fisksamhället i Kolsvatten mycket individrikt och fiskbiomassan i fjorden mycket hög.
Kalvsviksfjorden – sammanfattning
Ett begränsat standardiserat provfiske med samma metodik som användes 1999 utfördes i Kalvsviksfjorden 1996. Undersökningar med en annan typ av standardnät har vidare utförts i Åsnen och Kalvsviksfjorden under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet. De äldre provfiskena kommenteras i denna rapport under det avsnitt som sammanfattar provfiskeresultatet för hela Åsnen.
Vid 1999 års provfiske i Kalvsviksfjorden erhölls 12 stycken fiskarter. Kräftbiten fisk noterades i fem stycken nät. I hela Åsnen påträffades totalt sett 14 stycken fiskarter. De arter som saknades i Kalvsviksfjorden var sutare och nors. Att sutare saknades var sannolikt en effekt av slumpen men också en indikation på att beståndet av arten inte är särskilt stort i sjön. Sutaren är starkt knuten till grunda, vegetationsrika områden. Dessa miljöer är mindre vanliga i Kalvsviksfjorden än i övriga delar av Åsnen. Nors, som nyligen invandrat i sjön, påträffades endast i sjöns västra del. Vid 1996 års provfiske erhölls, med undantag av gädda, samma fiskarter.
Provfisket visade att fisksamhället i Kalvsviksfjorden dominerades av karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.). Dominansen var dock inte så påtaglig som i övriga delar av sjön. Störst övertag hade karpfisken i vikt där 70 % av fångstens fiskbiomassa utgjordes av dessa fiskslag. Motsvarande andel 1996 var 62 % karpfisk. Detta indikerar måttligt näringsrika förhållanden i detta område av sjön då karpfiskar gynnas av näringsrika miljöer.
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Kalvsviksfjordens fisksamhälle var abborre, mört, gärs och björkna. Rangordningen var densamma vid 1996 års provfiske.
Abborre var den enskilda art som var talrikast i Kalvsviksfjorden. Jämfört med referensmaterialet får beståndet betraktas som mycket individrikt. Fångstvikten var emellertid något låg och likaså medelstorleken hos abborren. Detta berodde i stor utsträckning på att kullen av ensomrig abborre var mycket stor. Större individer förekom emellertid glest varför helhetsintrycket var att beståndet av abborre i Kalvsviksfjorden var småvuxet.
Gös förekom sparsamt i Kalvsviksfjorden. Medelfångsten i fjorden var individmässigt lägst bland alla delområden i Åsnen. Beståndet var också glest jämfört med referensmaterialen. Medelstorleken hos gösen var mycket låg och endast årsungar fångades.
Gädda förekom glest i Kolsvatten och endast en individ fångades. Medelfångsten var följakt-ligen låg jämfört med referensmaterialen.
Gärs tillhörde de mer frekventa arterna i Kalvsviksfjordens fångst. Jämfört med referens-materialet får beståndet klassas som mycket individrikt. Gärsen medelstorleken var tämligen normal och både yngre och äldre individer erhölls.
Mört var efter abborre den art som var mest frekvent i fångsten. Beståndet av mört i Kalvsviksfjorden får klassas som rikligt. Medelfångsten var hög vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken som erhölls hos mörten vid provfisken var normal. Längfördelningen innehöll ett flertal yngre och äldre årskullar.
Braxen förekom sparsamt i Kalvsviksfjorden. Beståndet får betecknas som glest även vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos braxen var tämligen normal och främst äldre individer ingick i fångsten.
Björkna var den tredje individrikaste arten i Kalvsviksfjorden. Medelfångsten var den näst lägsta som erhölls bland Åsnens delområden. Beståndet får trots detta betecknas som rikligt och medelfångsten var hög i förhållande till tillgängligt referensmaterial. Medelstorleken hos arten var normal och förekomsten av ett flertal årskullar visade på ett livskraftigt och reproducerande bestånd.
Benlöja förekom ganska sparsam i Kalvsviksfjorden. Beståndet får klassas som något glest då medelfångsten var något låg jämfört med referensmaterialen. Medelstorleken hos benlöjan var jämförelsevis normal.
Sarv förekom sparsamt och endast en individ erhölls i Kalvsviksfjorden. Medelfångsten var låg jämfört med referensmaterialen och beståndet får följdaktligen betraktas som mycket glest.
Sandkrypare är en mycket sällsynt fiskart som i vårt land nästan uteslutande förekommer i Mörrumsåns vattensystem. Förekomsten i Kalvsviksfjorden var jämförelsevis måttlig. Individer av olika ålder återfanns i fångsten.
Sik var glest förekommande i Kalvsviksfjorden. Endast en individ fångades och beståndet får klassas som svagt.
Siklöja erhölls vid provfisket endast i Kalvsviksfjorden och Jätafjorden. Endast ett fåtal individer påträffades av denna pelagiska art. Medelfångsten i Kalvsviksfjorden var låg jämfört med referensmaterialet och beståndet får betecknas som svagt. Medelstorleken var emellertid hög och individer från olika årskullar fångades.
Den medelfångst per bottennät som erhölls vid provfisket i Kalvsviksfjorden 1999 var 1,995 kg och 93,7 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i fjorden vilket kan jämföras med andra sjöar.
Medelfångsten i Kalvsviksfjorden var näst lägst bland de provfiskade delområdena i Åsnen.
Medelfångsten i Kalvsviksfjorden var vidare mycket hög jämfört med samtliga de nationella och regionala referensmaterialen.
Som helhet var fisksamhället i Kalvsviksfjorden mycket individrikt och fiskbiomassan i fjorden mycket hög.
Fördelningen av fiskarter i Kalvsviksfjorden var tämligen likartad vid 1996 års provfiske. Dock var medelfångsten betydligt lägre vid detta undersökningstillfälle (1,48 kg och 48,2 stycken fiskar). Framförallt beroende på att fångsten av abborre och mört var mindre. Fisksamhället i Kalvsviksfjorden klassades som individrikt med måttligt hög fiskbiomassa.
Jätafjorden – sammanfattning
Jätsfjorden har aldrig tidigare provfiskats med den standardiserade metodik som användes 1999. Undersökningar med en annan typ av standardnät utfördes i Åsnen och Jätsfjorden under 1970-talet vilka har ett visst värde som referensmaterial. Metodikskillnader och inte minst det faktum att 70-talets provfisken företrädesvis genomfördes under hösten medför emellertid att jämförelser måste göras med försiktighet. De äldre provfiskena kommenteras i denna rapport under det avsnitt som sammanfattar provfiskeresultatet för hela Åsnen.
Vid 1999 års provfiske i Jätafjorden erhölls 12 stycken fiskarter. Kräftbiten fisk noterades i fyra stycken nät. I hela Åsnen påträffades totalt sett 14 stycken fiskarter. De arter som saknades i Jätafjorden var sutare och nors. Att sutare saknades var sannolikt en effekt av slumpen men också en indikation på att beståndet av arten inte är särskilt stort i sjön. Sutaren är starkt knuten till grunda, vegetationsrika områden. Dessa miljöer är mindre vanliga i Jätafjorden än i övriga delar av Åsnen. Nors, som nyligen invandrat i sjön, påträffades endast i sjöns västra del.
Provfisket visade att fisksamhället i Jätafjorden dominerades av karpfiskar (mört, björkna braxen mfl.). Dominansen var dock inte så påtaglig som i övriga delar av sjön. Störst övertag hade karpfisken i vikt där 64 % av fångstens fiskbiomassa utgjordes av dessa fiskslag. Detta indikerar måttligt näringsrika förhållanden i detta område av sjön då karpfiskar gynnas av näringsrika miljöer.
De mest framträdande enskilda fiskarterna i Jätafjordens fisksamhälle var abborre, mört och björkna.
Abborre var individmässigt den art som dominerade i Jätafjorden. Jämfört med referens-materialet får beståndet betraktas som rikligt. Fångstvikten var högst bland de provfiskade delområdena i Åsnen och likaså medelstorleken hos abborren. Längdfördelningen uppvisade en jämförelsevis stor andel grov abborre och beståndet i Jätafjorden får karaktäriseras som ganska storvuxet.
Gös förekom sparsamt i Jätafjorden. Medelfångsten var låg jämfört med referensmaterialen och beståndet får klassas som glest. Medelstorleken hos gösen var mycket låg och endast årsungar fångades.
Gädda förekom glest i Kolsvatten och endast en individ fångades. Medelfångsten var följakt-ligen låg jämfört med referensmaterialen.
Gärs tillhörde de mer frekventa arterna i Jätafjordens fångst. Jämfört med referensmaterialet får beståndet klassas som individrikt. Gärsen medelstorleken var tämligen normal och både yngre och äldre individer erhölls.
Mört var efter abborre den art som var mest frekvent i fångsten. Beståndet av mört i Jätafjorden får klassas som mycket rikligt. Medelfångsten var mycket hög vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken som erhölls hos mörten vid provfisken var normal. Längdfördelningen innehöll både yngre och äldre fisk och i jämförelse med övriga delområdet var beståndet ganska storvuxet.
Braxen förekom sparsamt i Jätafjorden. Beståndet får betecknas som glest även vid en jämförelse med referensmaterialen. Medelstorleken hos braxen var något hög och främst individer från äldre årskullar ingick i fångsten.
Björkna var den tredje individrikaste arten i Jätafjorden. Beståndet får betecknas som mycket rikligt och medelfångsten var mycket hög i förhållande till tillgängligt referensmaterial. Medelstorleken hos arten var normal och förekomsten av ett flertal årskullar visade på ett livskraftigt och reproducerande bestånd.
Benlöja förekom måttligt i Jätafjorden. Beståndet får klassas som ordinärt då medelfångsten var normal jämfört med referensmaterialen. Även medelstorleken hos benlöjan var jämförelsevis normal och den högsta som erhölls bland de provfiskade delområdena.
Sarv förekom sparsamt och endast en individ erhölls i Jätafjorden. Medelfångsten var låg jämfört med referensmaterialen och beståndet får följaktligen betraktas som mycket glest.
Sandkrypare är en mycket sällsynt fiskart som i vårt land nästan uteslutande förekommer i Mörrumsåns vattensystem. Förekomsten i Jätafjorden var jämförelsevis sparsam då endast två individer erhölls.
Sik var glest förekommande i Jätafjorden. Endast två individer fångades och beståndet får klassas som svagt. Jätafjorden var det delområde inom vilket flest sikar fångades vid provfisket.
Siklöja erhölls vid provfisket endast i Jätafjorden och Kalvsviksfjorden. Endast ett fåtal individer påträffades av denna pelagiska art. Medelfångsten i Jätafjorden var låg jämfört med referensmaterialet och beståndet får betecknas som svagt. Medelstorleken var normal och individer från olika årskullar fångades.
Den medelfångst per bottennät som erhölls vid provfisket i Jätafjorden 1999 var 3,168 kg och 109,5 stycken fiskar. Medelfångsten ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i fjorden vilket kan jämföras med andra sjöar.
Den fångstvikt som erhölls i Jätafjorden var högst bland de provfiskade delområdena i Åsnen.
Medelfångsten i Jätafjorden var vidare mycket hög jämfört med samtliga de nationella och regionala referensmaterialen.
Som helhet var fisksamhället i Jätafjorden mycket individrikt och fiskbiomassan i fjorden mycket hög.
Muntliga uppgifter om fiskbeståndet 1999
Styrelsen har följande uppfattning om Åsnens fiskbestånd i dagsläget (1999).
- Gös förekommer rikligast i sjöns västra del framförallt i Julöfjorden.
- Gädda är det gott om i hela sjön.
- Siklöja, sik och lake har en sparsam förekomst i sjön.
- Abborre och ål är det gott om i hela sjön.
- Braxen mört och björkna förekommer rikligt i hela sjön.
- Sutare och sarv har en god förekomst i sjöns grunda vikar.
